Denna morgon blev det återigen ett väldigt fejande och packande när jag kom upp. Det var dags att lämna episoden Albany bakom sig och skriva ny historia i Busselton i stället. Vi käkade frukost och hjälptes åt att packa det sista och få ut allt i bilen, eller i alla fall de vuxna medan jag och Evelina lekte utanför. När alla väskor och övriga prylar låg i bilen och mormor hade sopat av golvet i stugan hade klockan blivit 10.04, snudd på nytt rekord för familjen Gorard. Vi körde bort och lämnade nycklarna och sa hej då till den trevliga personalen och körde ut mot Denmark, vi tog scenic drive för ett det skulle finnas lite mer att titta på och redan efter tio minuter fick vi titta väldigt mycket på ett vägarbete där vi blev stående dryga femton minuter, men vad gör väl det när man har semester. Killen som satt och höll skylten hade verkligen fått ett riktigt toppjobb, han skulle få vilken svensk parkarbetare sönderstressad ut. När han slutligen vände skylten rullade vi vidare mot Walepole via Denmark. När nästan var framme svängde vi av vid Bow Bridge och stannade till vid Valley of the Giants. Där tog vi en tur ut på en svajig gallerbro som sträckte sig 40 meter upp i luften bland trädkronorna. Det var lite läskigt när man var högst upp och samtidigt tittade ner på marken och kände hur hela ställningen svajade, hoppas killen som räknade hållfasthet kunde sitt jobb…. När vi knatat runt och åter var på fast mark gick vi runt bland flera hundra år gamla träd som på 60-talet blev utsatta för en häftig skogsbrand vilket vissa av träden överlevde och fortfarande växer. Det var kul att stå inuti ett träd och hela familjen fick plats. Man skulle nog kunna ha ett sådant träd som sitt rum faktiskt. När vi traskat runt i skogen ett bra tag gick vi upp och köpte en varsin kaffe till gamlingarna och gick tillbaka till bilen får att fika. När fikat var slut åkte vi vidare och kunde konstatera att klockan redan passerat ett och det var lunchdags. Vi stannade till i Walepole och hittade ett trevligt café där vi blev serverade chicken’ n ’chips. När vi käkat färdigt var det återigen dags att spänna fast säkerhetsbältet och rulla vidare. Vi körde genom spännande skogar och temperaturen kröp sakteliga uppåt från de 20 vi startade med i Albany, när vi rullat igenom Nannup visade termometern 26 grader och det blev blåare och blåare på himlen för att de sista 5 milen spricka upp helt och stanna på 28 grader när vi gled in på Big 4 i Busselton klockan 5 på eftermiddagen. Pappa gick in för att anmäla vår ankomst och fick den trevliga överraskningen att vi blivit uppgraderade till en Jacozzi Bungalow på 75 kvadrat med utomhusjacuzzi och stort trädeck med egen grill, riktigt lyxigt, där finns även 4 tv-apparater om det skulle behövas. Vi slängde ut alla grejor från bilen och jag tog syrran och mormor med mig bort till hoppkudden medan mina föräldrar tog sig till närmsta affär för att införskaffa föda åt familjen. När mamma och pappa var tillbaka hade vi avancerat bort till lekplatsen som låg bredvid så mamma fick komma och hämta nyckeln. När vi var färdiglekta traskade vi tillbaka till vår lilla stuga igen. Pappa stod i köket och marinerade kycklingen som skulle vändas på grillen lite senare. Jag och syrran kollade på spöket Laban medan pappa brände fjäderfä på grillen och när han var färdig kunde vi avnjuta denna måltid utomhus på vår lilla terrass. Efter maten satte jag Evelina i vagnen och gick en liten runda bland alla husvagnar och bungalows. Eftersom jag var lite större sist vi var här kommer jag ihåg lite mer an Evelina som bara var 3 månader sist hon var här så jag gav henne en liten guidad tur. När vi tröttnat tittade vi på spöket igen innan det var dags att gå och knyta sig.